SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ve`tskap substantiv ~en vet·skap·endet att känna till ngt komm.SYN.synonymkännedom JFRcohyponymmedvetande 3 han hand­lade med full vetskap om följdernahon liftade till Frank­rike utan sina föräldrars vetskappolisen fick snabbt vetskap om bank­rånetvetskap (om ngt/SATS)sedan 1401öppet brev utfärdat av änkan Ragnhild med gåva till västgötska Gudhems kloster (Svenskt Diplomatarium)fornsv. vitskaper