SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
vi`dja substantiv ~n vidjor vidj·anlång och böjlig kvist särsk. av vide; anv. för korg­flätning o.d. hush.vidjebandvidjekorgvidjeslanksmal som en vidjasesmal 2 sedan mitten av 1300-taletÖstgöta-Lagenfornsv. viþia; nord. och forneng. ord med grundbet. ’flätning’; besl. med vide