SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
vi`dkomma verb vidkom vidkommit, pres. vidkommer vid|­komm·er1äv. lös förb., sekomma vid 1 angå högt.Nollden saken vidkommer inte migvidkomma ngnsedan 15932äv. lös förb., sekomma vid 2 till­komma högt.Nolldet vidkommer inte honom att döma an­dra människorvidkomma ngnsedan 1694Subst.:vidkommande