SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
vi`drig adjektiv ~t vidr·igsom väcker starka känslor av o­behag och äckel admin.psykol.JFRcohyponymmotbjudandecohyponymavskyvärdcohyponymvedervärdigcohyponymotäck en vidrig stank slog emot hennede vidriga sanitära förhållandena i lägretibl. med inne­börd av moraliskt fördömandevidriga lögnervidrigt förtalvidrig (för ngn) (att+V), vidrig (mot ngn)sedan 1666av ty. widrig ’mot­satt; mot­strävig; fientlig’, till wider ’emot’; jfr rättsvidrig, vedervärdig