SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
vin`thund substantiv ~en ~ar vint|­hund·entyp av lång­bent, snabblöpande hund med smal och smidig kropp t.ex. greyhound el. afghan; en populär kapplöpnings­hund zool.rysk vinthundsedan 1708av lågty. winthund eller ty. Windhund med samma betydelse; urspr. ’vendisk (slavisk) hund’ och nära besl. med vend