SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1virtuos [-o´säv.´s] adjektiv ~t virtu·ossom visar ena­stående skicklighet särsk. vid (det tekniska) ut­övandet av en konst admin.allmän kulturallmän värderingen virtuos pianistäv. om handling e.d.hans virtuosa jonglerande med bollensedan 1880av ita. virtuoso ’dygdig; duktig’; till lat. vir´tus i bet. ’kraft; dygd’, till vir´ ’man’; jfr viril
2virtuos [-o´säv.´s] substantiv ~en ~er virtu·os·enperson som visar ena­stående skicklighet särsk. in­om musiken om inget annat an­ges men äv. all­männare allmän kulturallmän värderingmusikyrk.pianovirtuosen virtuos på drag­spelNN, virtuosen på mitt­fältet, kunde göra vad han ville med bollenen virtuos (på ngt/att+V)sedan 1830