tryckår: 2009
viss`na
verb ~de ~t
vissn·ar●ibl. med partikel, särsk.bort, ner
torka och brytas ned
och ev. också dö, på grund av vattenbrist, kyla, ålder e.d.; om (vävnader i) växt
bot.med.JFRcohyponymförtorkacohyponymförvissna
gräset vissnade redan i början av juli○äv. utvidgatgammelmormors vissnade kropp○äv. bildligtJFRcohyponymfalna
teaterverksamheten i staden vissnade bortvissna (bort/ner)sedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. visna; till vissen
Subst.:vbid1-392668vissnande
