SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
viss`na verb ~de ~t vissn·aribl. med partikel, särsk.bort, ner torka och brytas ned och ev. ock­så dö, på grund av vatten­brist, kyla, ålder e.d.; om (vävnader i) växt bot.med.JFRcohyponymförtorkacohyponymförvissna gräset vissnade redan i början av juliäv. ut­vidgatgammel­mormors vissnade kroppäv. bildligtJFRcohyponymfalna teater­verksamheten i staden vissnade bortvissna (bort/ner)sedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. visna; till vissen Subst.:vbid1-392668vissnande