SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
voka´bel substantiv ~n vokabler vok·abl·eren­staka ord vanligen lös­ryckt ur sitt samman­hang ngt åld.språkvet.SYN.synonymglosa sedan 1847via fra. av lat. voca´bulum ’benämning’, till voca´re ’ropa; kalla’; jfr 1vokal