SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1våg substantiv ~en ~or våg·enofta plur. lång­sträckt, åsliknande upp­höjning som förflyttar sig över större vatten­yta och är orsakad av vind, far­tyg m.m. fys.sjö.sociol.JFRcohyponym2bölja vågskvalpflodvåghavsvågvågornas brusvågorna slog emot lång­sidan på båtenen väldig våg kom rullande akter­ifrånäv. ut­vidgat(upp­repad) regel­bunden rörelse på stället som förflyttar sig (från partikel till partikel) i ett medium och där­vid orsakar svängning vågrörelsebärvågljudvågradiovågelektro­magnetiska vågoräv. om ngt o­rörligt som liknar en vågha vågor i håretäv. abstraktdiskussionens vågor gick högaspec. äv. om ngt som är till­fälligt intensivt el. aktuelltanfallsvågköldvågmodevågterrorvågilla­måendet kom i vågoren våg av strejkeren våg av arresteringar efter kuppenen våg (av ngra)gjuta olja på vågornase1olja 1 grön vågsam­ordning av trafik­ljus så att for­don med lämplig hastighet kan få grönt ljus hela vägende hann med tåget tack vare att de fick grön våg gröna vågenen strömning som fram­häver lant­livets för­delar fram­för stads­livetsoch under 1970-talet ledde till vissa försök att starta nya jordbruksenheteri sin ungdom var han engagerad i gröna vågen och bodde i ett kollektiv ute på landet göra vågenge in­tryck av en våg­rörelse genom att alla å­skådarna sam­ordnat låter över­kroppen röra sig fram och till­baka i sid­ledom (idrotts)publikrida på en vågdra för­delde senaste åren har ämnet rätts­medicin ridit på en våg av populära kriminal­serier i tv vind för vågse1vind 1 sedan 1430–50Flores och Blanzeflorfornsv. vagh; av lågty. wage ’bölja’; till 2väga
2våg substantiv ~en ~ar våg·eninstrument för bestämning av vikt hush.instr.badrumsvågbalansvågbrevvågfjädervågpersonvågprecisionsvågställa sig på vågentungan på vågen setunga 2 sedan ca 1350Konung Magnus Erikssons Stadslagfornsv. vagh; gemens. germ. ord; bildn. till 2väga; jfr 1våg, våga