SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
`ga verb ~de ~t våg·ar1ha modet (att) komm.JFRcohyponymdjärvascohyponymdrista sig våga stå för sin å­sikthon vågade inte berätta att hon hade tappat pengarnaregeringen måste våga ta impopulära beslutingen vågade (att) hoppa i det kalla vattnetäv.(ha djärvheten att) chansa med våga en gissningäv. i bryska varningar e.d.du skulle bara våga ta min cykel!våga ngt/(att+)Vsedan 1320–50En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdingafornsv. vagha; av lågty. wagen ’sätta på spel’; till 2våg i en äldre bet. ’o­viss ut­gång’ 2i vissa ut­tryck ut­sätta sig för risken att förlora ngt värde­fullt komm.JFRcohyponymäventyracohyponymriskera våga livet för sina barnvåga ngtsedan ca 1350Konung Magnus Erikssons Stadslag3göra vågig särsk. med avs. på hår kläd.våga håretvåga ngtsedan 1849till 1våg Subst.:vbid1-393926vågande, vbid2-393926vågning (till 3)