SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
väck`else substantiv ~n ~r väck·els·endet att plötsligt komma till kristen tro ofta i sam­band med ngn extatisk upp­levelse relig.JFRcohyponymfrälsning väckelserörelsegenom­gå väckelseäv. om (fri)religiös rörelseen mäktig väckelse gick genom bygdenäv. all­männareofta iron.den marxistiska väckelsens apostlarsedan ca 1740