tryckår: 2009
vägg
substantiv ~en ~ar
vägg·en●lodrät, avgränsande yta på eller i hus, mellan tak och golv
utgörande avgränsning mellan rum el. för huset som helhet
byggn.tekn.JFRcohyponymmur
väggmålningbetongväggbrädvägglångväggmellanväggskiljeväggyttervägghon målade väggarna vitade satte upp en tavla på väggen○äv. utvidgatsidoyta som avgränsar utrymme
tarmväggtunnans väggarsmittämnet tränger in genom cellens väggar○äv. om större lodrät yta som inte fungerar som avgränsningbergväggmolnvägg○äv. bildligt om ngt som verkar ogenomträngligt e.d.målvakten var en levande vägggå (in) i väggenförlora alla krafterp. g. a. fysisk ansträngning el. (numera ofta) psykisk påfrestning
hon gick in i väggen för snart två år sen och har varit sjukskriven sedan dess
inom/mellan fyra väggarhemma
de tillbringade helgen mellan fyra väggar
köra huvudet i väggensehuvud 1
mellan skål och väggse1skål 2
måla fan på väggense1fan
ngn/ngt kan slänga sig i väggen
ngn/ngt har inte mycket att komma medvard.
enligt modemagasinet kan London slänga sig i väggen – inget slår shoppingen i New York
skriften på väggenseskrift 2
som att tala till en väggsetala 1
spela väggutöva väggspelsärsk. vid anfall i fotboll
han spelade vägg med NN och satte snyggt 1-0 i bortre krysset
ställa ngn mot väggentvinga ngn att ge besked
eleverna ställde skolnämndens ordförande mot väggen beträffande skolans framtid
(stå) med ryggen mot väggenserygg
uppåt väggarnahelt galet
han tyckte att förslaget var uppåt väggarna
vägg i väggsom närmaste granne
hon bor vägg i vägg med en pensionärsförening och ibland hörs dragspelsmusik därifrån
väggarna har öron
ngn kan lyssna (genom väggarna)
prata inte så högt, väggarna har öron!
sedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. väg, vägger; nord. och gotiskt ord med grundbet. ’flätverk’
