SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1ynk`a adjektiv, ingen böjning på­fallande o­betydlig Nollen ynka liten kopp kaffedet ynka lilla som stod i broschyrenibl. äv.en­staka laget tog bara en ynka poäng i slut­speletsedan 1745jfr fornsv. enka ’enda’; sv. dial. ynka, ev. med bet.på­verkan av ynklig; jfr enkom
2ynk`a verb ~de ~t ynk·arut­trycka med­lidande med ngn, ofta på ett beskyddande el. över­lägset sätt mindre brukl.komm.JFRcohyponymömka äv.gnälla ”Jag har ont i ryggen”, ynkade honynka ngnsedan 1487–91Ett forn-svenskt legendariumfornsv. ynka; av samma urspr. som ömka Subst.:vbid1-398215ynkande; ynk, vbid3-398215ynkan