SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
å`kallan substantiv, best. f. ~, n-genus å|­kall·andet att å­kalla ngn eller ngt särsk. i religiösa samman­hang men äv. all­männare komm.relig.åkallan och för­bönåkallan (av ngn/ngt)sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. akallan