SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
äck`la verb ~de ~t äckl·arfå att känna äckel komm.JFRcohyponym2kvälja fläsk med bruna bönor äcklade hennedet äcklar honom med all slags fet mathon äcklades av hans attityd mot kvinnoräv. försvagatfå att känna av­und ngt vard.hon äcklade honom med alla intressanta konstnärer och författare hon hade träffatäckla ngnsedan 1764Subst.:vbid1-401382äcklande; äckel