SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ä´del adjektiv ~t ädla ädl·are1som är av ut­sökt slag och där­för säll­synt och dyrbar admin.allmän värderingsamh.ädla stenarchampagne av ett ädelt märkespec. om person, med tanke på här­stamningen man av ädel bördäv. för att an­ge hög kvalitet in­om om­rådet i frågaädelskånskaädelärgäv. med ton­vikt på spec. egenskaper som skiljer före­teelsen från an­dra liknande före­teelserädelgasädelmetallidel ädel adelseadel ädla metallersemetall sedan 1320–50En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdingafornsv. ädhel; av lågty. edel ’förnäm; ut­märkt’; besl. med adel, odal 2som visar en livs­inställning höjd över egen­nytta och småaktighet admin.psykol.JFRcohyponymhögsinnadcohyponymädelmodig en berättelse där en sago­likt ädel hjältinna räddas av en lika ädel hjältehon var inte så ädel att hon ville av­stå honom till sin rivaldet var ädelt av honom att ta på sig skuldenäv. om handling e.d.en ädel men o­realistisk tankeädel och o­självisk kärlekmed en ädel gest erbjöd hon sin fiende försoningsedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)Ädla skuggor, vördade fäder, Sveriges hjältar och riddersmän.Johan Henrik Kellgren, Gustav Vasa (1786)