SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1ä`ra substantiv ~n är·an1(högt) an­seende som upp­nås genom beröm­värda handlingar förr särsk. genom visad tapperhet; vanligen betraktat som ett bestående värde ofta ngt högt.sociol.JFRcohyponymheder 1 ära och rikedomhan drog ut i kriget för att vinna äramed sina bragder höljde han sitt namn med äraäran av segern till­kommer i första hand mål­vaktenNN tog åt sig hela äran av fram­gångenäv. ngt försvagat om mer till­fälligt personligt an­seendeärekränkningvanäraspec. i fråga om moralen ärans manäv. med negativ betydelse, som förstärkande ut­trycki best. f. genitiv ngt åld.en ärans knölditt ärans nöt, var­för gjorde du så?äv. i ett ut­tryck för starkt reserverad in­ställningNN i all ära, men han räcker inte till i det här samman­hangetäran (av/för ngt/att+V/SATS)bortom all ära och redligheti en av­lägsen av­krokutan civilisation och kulturden lilla byn ligger långt bort­om all ära och redlighet dagen till ärasedag 2 gå ngns ära förnärkränka ngndet gick hennes ära förnär att han talade ned­sättande om hushålls­arbete med den äran på ett hedrande sättde belönade kultur­arbetarna fick svara för under­hållningen, vilket de gjorde med den äran sätta en ära i ngtlåta ngt vara av­görande för sin personliga hederdomar­kåren har satt en ära i att domare ska vara generalister och kunna döma i alla typer av mål ärans fältsefält 4 ärans och hjältarnas språksespråk 1 sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. ära ’ära; aktning’; av lågty. ere, även ’äktenskap’; jfr förära 2(hedersamt) till­fälle att visa upp­skattning för ngn; särsk. i artighets­fraser sociol.JFRcohyponymheder 2 ärebetygelseärebevisningäreportäretitelärevarvjag har redan haft den äran (att bli presenterad)gör mig den äran att komma till mot­tagningenäv. om ut­tryck för upp­skattning, särsk. som ut­rop e.d.Gud ske pris och äraära vare Gud i höjdenäran (att+V)(jag) har den äran (att gratulera)jag får gratulerahar den äran på födelse­dagen! sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)
2ä`ra verb ~de ~t är·arvisa (ngn) hög upp­skattning på grund av beröm­värda handlingar e.d. komm.JFRcohyponymhedra 1 äras den som äras börära ngnsedan 1320–50En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdingatill 1ära Subst.:vbid1-402595ärande