SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ögna [öŋ`na] verb ~de ~t ög·narofta med partikelnigenom snabbt och flyktigt se på eller läsa komm.han ögnade lite i tidningen medan han väntadehon ögnade i­genom rapporten och gjorde några under­strykningarögna (igenom) ngt, ögna (i ngt)sedan 1685bildn. till öga Subst.:vbid1-403210ögnande