SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ö`kenråtta substantiv ~n ökenråttor öken|­rått·anrått­djur som lever i öken zool.SYN.synonymgerbill spec. om vissa gerbiller, särsk. den mongoliska, ett vanligt försöks­djur och om­tyckt sällskaps­djurspec. äv. om ett nord­amerikanskt rått­djur, en släkting till hamstrarnaäv. bildligt om (engelsk) soldat på den allierade sidan i ökenkriget i Nord­afrika (under an­dra världs­kriget)sedan 19201944 i bet. ’soldat’