tryckår: 2009
ö`rfil
substantiv ~en ~ar
ör|fil·en●slag som utförs med öppen hand mot huvudets sida
och som träffar kind el. öra; vanligen avsett att vålla smärta snarare än skada; särsk. som bestraffning
komm.en rungande örfilpå farfars tid kunde barnen få en örfil när de var olydiga○äv. bildligt om smärtsam kritik e.d.en recension som var rena örfilensedan 1621ombildn. av äldre sv. örfigen; av lågty. orvige med samma betydelse, eg. ’öronfikon’ (alltså urspr. en skämtsam beteckning)
substantiv ~en ~ar
ör|fil·en●slag som utförs med öppen hand mot huvudets sida
och som träffar kind el. öra; vanligen avsett att vålla smärta snarare än skada; särsk. som bestraffning
komm.en rungande örfilpå farfars tid kunde barnen få en örfil när de var olydiga○äv. bildligt om smärtsam kritik e.d.en recension som var rena örfilensedan 1621ombildn. av äldre sv. örfigen; av lågty. orvige med samma betydelse, eg. ’öronfikon’ (alltså urspr. en skämtsam beteckning)
