SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ö`vervakare substantiv ~n äv. vard. övervakarn, plur. ~, best. plur. övervakarna över|­vak·ar·enperson som över­vakar (ngn/ngt) samh.yrk.spec.person som ut­övar till­syn över och lämnar hjälp åt ngn som dömts till skydds­tillsyn sedan 1884