publicerad: 2021  
befordra befordrade befordrat
verb
befo´rdra
1 något formellt vanligen pass. el. perfekt particip åstad­komma förflyttning av gods, personer etc. till bestämd plats
JFR forsla, frakta, transportera 1
befordran; befordrare; vidarebefordra
någon/något befordras (till någon/något) (av någon)
någon befordras (till någon) (av någon)
någon befordras (till något) (av någon)
något befordras (till någon) (av någon)
något befordras (till något) (av någon)
någon är befordrad (till någon/något) (av någon)
någon är befordrad (till någon) (av någon)
någon är befordrad (till något) (av någon)
något är befordrat (till någon/något) (av någon)
något är befordrat (till någon) (av någon)
något är befordrat (till något) (av någon)
an­talet befordrade passagerare steg med 10 %; varorna befordrades till destinations­orten
belagt sedan 1622; av lågtyska bevorderen med samma betydelse; jfr ur­sprung till fordra
2 flytta (någon) upp­åt in­om ett system av tjänste­ställningar särsk. med av­seende på kommunala och statliga tjänste­män
JFR avancera
befordran
någon befordrar någon (till någon)
bli befordrad till professor; han befordrades till major
belagt sedan 1684
3 något formellt verka till för­mån för till­stånd, ut­veckling etc.
JFR främja
någon befordrar något
befordra en sund ekonomisk ut­veckling; befordra rätt­visa och jäm­likhet
belagt sedan ca 1600
befordrabefordrande, befordring