publicerad: 2021  
befordran bestämd form befordran, utrum; som plural kan användas befordringar
be·fordr·an
substantiv
befo´rdran
1 förflyttning av något (el. någon) till bestämd plats
SE befordra 1 JFR transport 1
befordran (av någon/något) (till någon/något)
befordran (av någon) (till någon)
befordran (av någon) (till något)
befordran (av något) (till någon)
befordran (av något) (till något)
paketet sändes till godsterminalen för vidare befordran till adressaten; befordran av passagerare med bagage
belagt sedan ca 1630
2 uppflyttning till högre tjänste­ställning särsk. för kommunala och statliga tjänste­män
SE befordra 2
befordran (av någon) (till någon)
lika möjlighet till ut­bildning och befordran för kvinnor och män
belagt sedan ca 1655