publicerad: 2021  
adel adeln
substantiv
a´del
● samhälls­klass med högsta sociala ställning och vissa ärftliga privilegier särsk. i sam­hällen av äldre (feodal) typ
bördsadel; högadel
adel, präster, borgare och bönder; hon är av gammal adel
○ äv. om personerna i denna grupp
adeln mot­arbetade stånds­utjämningen
○ äv. bildligt, spec. om förfinade el. ädla personer
de ideella, mänsklighetens adel
idel ädel adel en­bart (socialt) fram­stående personeri den fashionabla publiken fanns idel ädel adel och diverse kungligheter
obetitlad adel låg­adel
belagt sedan 1516; 1820 i bildlig bemärkelse (brev från Erik Trolle till Sten Sture med trohetsförsäkran (Styffe)); fornsvenska adhel; av lågtyska adel 'ädelt stånd; adel', urspr. trol. 'fäderneärvd (jord)'; jfr ur­sprung till odal, ädel