SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 bängel bängeln bänglar bängl·ar substantiv bäng`el ● nedsättande; något ålderdomligt ohyfsad pojke SYN. slyngel belagt sedan 1559; av lågtyska bengel 'stor käpp; lymmel', till bangen 'slå'; besläktat med 2bang!!, bång SO Alfabetisk lista bältespännare subst. bältros subst. bältros (ros) bända verb bäng adj. bängel subst. bänglig adj. bänk subst. bänka verb bänka sig verb bänkgranne subst. Till alla ordböcker