publicerad: 2021  
barn barnet, plural barn, bestämd plural barnen
barn·et
substantiv
ba´rn
1 människa som inte har vuxit färdigt till kropp och själ; under någon ålders­gräns som beror på samman­hanget
MOTSATS 2vuxen JFR tonåring
barnläkare; barnomsorg; barnpsykiater; skolbarn; småbarn; spädbarn
passa barn; barnen lekte i sand­lådan; barn under 6 år kommer in gratis; kvinnor och barn släpptes fria
○ spec. om människa som inte nått pubertetsålder, straffmyndighetsålder etc. i medicinska resp. juridiska samman­hang
barnarbete; barnavårdscentral
än­nu något år är hon ett barn
○ äv. bildligt om själsligt omogen el. barnslig person i all­mänhet
far­far är ett stort barn; han är ett barn i affärer; hon är ett stundens barn
alla är barn i början man kan inte begära att första försöket ska lyckashan miss­lyckades totalt med sin första före­läsning – alla är ju barn i början
(gå) som barn i huset känna sig mycket hemma­staddoch bete sig där­efter: han gick som barn i huset hos alla grannarna på gatan
kasta ut barnet med bad­vattnet förkasta det goda med det ondaatt helt över­ge ett föråldrat system för ett nytt är att kasta ut barnet med bad­vattnet, man ska plocka ut det bästa ur båda
klockan är bara barnet se klocka
lika barn leka bäst personer som är ganska lika trivs och arbetar bäst till­sammansi gruppen som sam­arbetade bäst hade alla samma ut­bildning och delade många värderingar, lika barn leka bäst
men­lösa barns dag se dag
värn­lösa barns dag se dag
belagt sedan 900-talet (runsten, Kärnbo, Södermanland (Sveriges runinskrifter)); runform barn; gemensamt germanskt ord, bildat till bära i bet. 'föda'
2 person som har avlats, fötts eller adopterats av viss person dvs. son el. dotter i förhållande till (en­dera av) föräldrarna
JFR avkomling
barnaföderska; barnlös; särkullbarn; trebarnspappa
någons barn barn till någon (med) barn
hon väntar barn; de ska ha barn i mars; hon vet inte hur man upp­fostrar barn; barnen är stora nu; de har tre vuxna barn
○ äv. ut­vidgat, spec. om foster
han gjorde henne med barn; hon är med barn
○ spec. äv. om av­komling i senare led
Israels barn
○ äv. bildligt, spec. om person som står i beroende­förhållande till något över­huvud
Guds barn; "Mina barn", började prosten
○ spec. äv. om icke-levande produkt
filmen är ett barn av sin tid
barn och blomma skämtsamtbarn och makapå sin bemärkelse­dag åkte han traditions­enligt med barn och blomma till Tivoli i Köpen­hamn
ha barn på bygden ha barn utan­för äktenskapetsom vanligen inte erkänts (el. erkänts först sent): det gick rykten om att han hade flera barn på bygden, men det förnekade han bestämt
här blir inga barn gjorda var­dagligtden aktivitet m.m. som på­går här ger inga tydliga resultat
inte vara Guds bästa barn vara en ganska elak eller tvivel­aktig personhan var inte Guds bästa barn utan hittade gärna på jäkelskap av olika slag
kärt barn har många namn den/det som är om­tyckt får många olika namnsärsk. smek­namn: rösti, rå­raka eller raspe­kaka, kärt barn har många namn, men alla är rätter baserade på rå­riven potatis
oäkta barn ålderdomligtbarn som är fött ut­om äktenskapet
samma andas barn ur­sprungligen biblisktsjälsligen likade hade skilda åsikter i vissa frågor, men i grunden var de samma andas barn
sätta barn till världen (avla och) föda barnAnna Stuart satte sjutton barn till världen
belagt sedan 900-talet runsten, Kärnbo, Södermanland (Sveriges runinskrifter)
Alla vi barn i Bullerbyn. Titel på barn­bok av Astrid Lindgren (1946)