publicerad: 2021  
beundran bestämd form beundran, utrum
be·undr·an
substantiv
beun´dran
● känsla av stark upp­skattning av någon eller något så­som sär­skilt fram­stående
beundran (av/för någon/något/sats)
beundran (av någon)
beundran (av något)
beundran (av sats)
beundran (för någon)
beundran (för något)
beundran (för sats)
stor beundran; mot­villig beundran; väcka beundran; känna beundran; ut­trycka sin beundran; jag är full av beundran för deras in­sats; hon är värd all beundran
○ ibland ironiskt, sär­skilt i ett ut­tryck
ett sällskap för in­bördes beundran
belagt sedan 1794