publicerad: 2021  
beundra beundrade beundrat
verb
beun´dra
känna stark upp­skattning för (någon eller något) så­som sär­skilt fram­stående
någon beundrar någon/något (för något/sats)
någon beundrar någon (för något)
någon beundrar någon (för sats)
någon beundrar något (för något)
någon beundrar något (för sats)
man måste beundra hans mod; en beundrad men knappast älskad personlighet
ibland med an­tydan om underlägsenhetskänslor
han rättade sig villigt efter den beundrade ledaren
äv. med bi­betydelse av njutning
hit kommer turisterna för att beundra de sällsamma klippformationerna
belagt sedan 1769; efter tyska bewundern med samma betydelse; jfr ur­sprung till undra
beundrabeundrande, beundran