publicerad: 2021  
bevara bevarade bevarat, presens konjunktiv bevare
verb
beva´ra
1 vidmakt­hålla (något) i ur­sprungligt skick genom åt­gärder mot nedbrytande krafter
JFR bibehålla
någon/något bevarar någon/något (för/från något/att+verb)
någon bevarar någon (från något)
någon bevarar någon (från att+verb)
någon bevarar någon (för något)
någon bevarar någon (för att+verb)
någon bevarar något (från något)
någon bevarar något (från att+verb)
någon bevarar något (för något)
någon bevarar något (för att+verb)
något bevarar någon (från något)
något bevarar någon (från att+verb)
något bevarar någon (för något)
något bevarar någon (för att+verb)
något bevarar något (från något)
något bevarar något (från att+verb)
något bevarar något (för något)
något bevarar något (för att+verb)
bevara freden; bevara den unika bebyggelsen; bevara pensionärernas köp­kraft
○ äv. med av­seende på människor mest bibliskt och i ett milt kraftuttr. skydda mot faror
Herren välsigne och bevare eder; Herren bevare oss från ondo; bevare mig väl!
○ äv. försvagat, spec. behålla
boken kommer länge att bevara sitt värde
○ spec. äv. med bi­betydelse av håg­komst (i religiösa samman­hang)
vår kära mor har i dag in­somnat i en ålder av 88 år, i ljust och tacksamt minne bevarad
belagt sedan 1345 (stadga utfärdad av kung Magnus om regler för frälset m.m. (Svenskt Diplomatarium)); fornsvenska bevara; av lågtyska bewaren med samma betydelse; jfr ur­sprung till 4var, 2vara
2 ha i förvar
någon bevarar något (någonstans)
skyldigheten att bevara deklarations­underlag
belagt sedan 1430–50 Herr Ivan Lejon-Riddaren
bevarabevarande, bevaring