publicerad: 2021  
bikta biktade biktat
verb
bik`ta
1 av­lägga bikt om sina synder in­för präst
någon biktar något (för någon)
han dog utan att ha fått bikta sina förbrytelser
○ äv. bildligt öppet bekänna
belagt sedan 1666
2 ta emot bikt från någon; om präst eller dylikt
någon biktar någon
fängelse­prästen biktade den döds­dömde
belagt sedan 1638
biktabiktande, bikt
bikta sig