publicerad: 2021  
bord bordet, plural bord, bestämd plural borden
bord·et
substantiv
bo´rd
1 (typ av) möbel som består av en våg­rät skiva som bärs upp av ben eller dylikt och t.ex. an­vänds att äta, arbeta, samman­träda el. leka vid el. som avställnings­yta
bordsben; bordsduk; bordslampa; arbetsbord; matbord; satsbord; skrivbord; slagbord; soffbord; spelbord
till bords
bordet är dukat; bordet var belamrat med papper; ett litet runt bord av mahogny; handlingarna ligger på chefens bord; ord­föranden slog klubban i bordet
○ sär­skilt med tanke på (framdukad) mat och dess förtäring
bordsservis; bordsskick
maten står på bordet; han förde henne till bordet; de satte sig till bords och lät sig väl smaka; de bjöd på ett furstligt bord
○ äv. om liknande ytor med teknisk funktion
manöverbord
alla fakta på bordet se faktum
gående bord bord med framdukade rätter som de ätande får gå fram och ta för sig avde hade svårt att bestämma om de skulle ordna trerätters­middag eller gående bord på festen
göra rent bord göra slut på alltbeträffande kassan hade den förra styrelsen gjort rent bord
inte vara någons bord inte vara någons sak att ta itu medegentligen är det inte vårt bord, men vi ska se vad vi kan göra
komma till (ett) dukat bord få allt väl tillrätta­lagt för sigden av­gående stats­ministern sade att den nya regeringen hade kommit till dukat bord
lägga korten på bordet se kort
lägga papperen på bordet se papper
pengar under bordet se peng
slå näven i bordet se näve
slå vantarna i bordet se vante
supa/dricka någon under bordet dricka alkohol med någon så att veder­börande blir red­löst berusadhan tålde stora mängder alkohol och kunde supa nästan vem som helst under bordet
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska borþ; gemensamt germanskt ord, urspr. 'bräde'; jfr ur­sprung till 1bräda 1
2 längs­gående planka i ytter­beklädnad på trä­båt ofta av flera laskade stycken
bordgång; inombordare; utombordare
bordet närmast kölen brukar kallas sam­bord
○ äv. om längs­gående plankor med annan funktion
stänkbord
○ ibland bildligt om själva far­tyget el. dess reling i vissa ut­tryck
ombord
gå över bord; man över bord!
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Uplands-Lagen); samma ord som bord 1, eg. 'den av bräder bestående över­kanten på en skeppssida'; jfr ur­sprung till inbördes, 1babord, ombord, 1styrbord
3 i bestämd form sing. osjälvständig part i vissa kort­spel t.ex. bridge
SYN. träkarl
Väst spelade ut spader­fem och bordets kung vann sticket
○ äv. om de upp­lagda korten efter bud­givningen i bridge
belagt sedan 1976; se ur­sprung till bord 1
Bord, duka dig. Efter tyska Tischchen deck dich, en folk­saga om ett bord som dukade sig självt