publicerad: 2021  
borra borrade borrat
verb
[bår`a]
● göra hål (i något) genom vridning och tryck el. ibland genom slag och vridning, vanligen med hjälp av borr
SE borr
borrhål; provborra
någon borrar (i något) (med något) något borrar (i något)
man måste borra för skruven; det är besvärligt att borra i betongväggar
○ äv. med av­seende på resultatet ibland med partikelnupp
någon borrar (upp) något (i något) (med något) något borrar (upp) något (i något)
borra (upp) ett hål i väggen; ett långt borr borrar ett djupt hål; dagg­masken borrar gångar i jorden
○ spec. med av­seende på något man hoppas finna med partikelnefter
någon borrar efter något
borra efter olja
○ ofta bildligt tränga in djupt
någon/något borrar sätt i något
någon borrar sätt i något
något borrar sätt i något
han borrade grundligt och metodiskt i sak­frågorna
belagt sedan 1385 (Klosterläsning); fornsvenska borra; gemensamt germanskt ord, besläktat med lat. fora´re 'borra'; jfr ur­sprung till perforera
borraborrande, borrning
borra sig