publicerad: 2021
bunta
buntade buntat
verb
●
ibland med partikel, särskiltihop, samman
samla till en bunt och ev. fästa ihop
någon/något buntar (ihop/samman) någon/något (med någon/något)
någon buntar (ihop) någon (med någon)
någon buntar (ihop) någon (med något)
någon buntar (ihop) något (med någon)
någon buntar (ihop) något (med något)
någon buntar (samman) någon (med någon)
någon buntar (samman) någon (med något)
någon buntar (samman) något (med någon)
någon buntar (samman) något (med något)
något buntar (ihop) någon (med någon)
något buntar (ihop) någon (med något)
något buntar (ihop) något (med någon)
något buntar (ihop) något (med något)
något buntar (samman) någon (med någon)
något buntar (samman) någon (med något)
något buntar (samman) något (med någon)
något buntar (samman) något (med något)
hon buntade flygbladen i prydliga högar; hon buntade ihop skinnfällarna som varit utbredda på marken; de brukade bunta samman veden i knippen
○
äv. bildligt
hänföra till samma grupp
han bunta ihop alla sina meningsmotståndare under beteckningen reaktionärer
belagt sedan 1818
buntabuntande, buntning