publicerad: 2021  
bur buren burar
bur·en
substantiv
● mindre, slutet ut­rymme som om­gärdas av en galler­liknande an­ordning fri­stående el. in­byggt; vanligen för förvaring av djur i fångenskap
JFR bura in
burfågel; fågelbur; kycklingbur
djur i bur; hålla höns i bur; tigern vankade av och an i sin bur
○ äv. om arrest, sär­skilt (förr) i militära samman­hang var­dagligt
sitta i buren; tre dar i buren
○ äv. om fri­stående, bur­liknande fångst­redskap
kräftbur
○ äv. om före­mål med liknande ut­seende, sär­skilt om mål­ställning i is­hockey el. boll­spel var­dagligt
burgavel
mål­vakten boxade bollen i egen bur
○ äv. bildligt
vi är fångade i kommersialismens bur
belagt sedan 1430–50 (Konung Alexander); fornsvenska bur 'förrådshus; kammare; bur'; bildn. till 1bo!!; jfr ur­sprung till fatabur, stabbur