publicerad: 2021
dö
dog dött, presens dör
verb
●
nå livets slut om människor, djur och växter
dö (för något)
hennes make dog för ett år sedan; hon dog alldeles för ung; blommorna vissnade och dog
○
ofta med angivande av dödssätt el. dödsorsak
han dog en naturlig död; de dog i en bilolycka; hon dog av cancer; soldaterna dog för sitt land
○
äv. bildligt, spec.
ibland med partikel, särskiltbort
upphöra att utveckla energi eller dylikt
något dör (bort)
vinden dog; motorn bara dog; ljudet dog bort
○
spec. äv.
försvinna
ett döende språk; leendet dog på hennes läppar; den mindre tidningen på en ort dör ofta
○
spec. äv. i många uttryck för stark reaktion, känsla etc.
hon nästan dog av nyfikenhet; jag är så hungrig så jag kan dö; lite gröt har ingen dött av hittills; hellre dör jag än gifter mig med honom!
dö för mördarhand
se
mördarhand
dö som flugor
vardagligtdö massvisfolk dog som flugor under digerdöden
belagt sedan 800-talet (runsten, Rök, Östergötland);
runform tu (pret.), vanligen övrig runform to (pret.), fornsvenska döia, dö(a); gemensamt germanskt ord, ur en indoeur. ordrot med bet. 'bedöva(s); kväva(s)'; jfr ursprung till
dåna 2
Hur fort blir lönnarna gula,
som lyser vår vandring i parken.
Att dö är att resa en smula
från grenen till fasta marken. Stig Dagerman, Höst (1954)
som lyser vår vandring i parken.
Att dö är att resa en smula
från grenen till fasta marken. Stig Dagerman, Höst (1954)
