publicerad: 2021  
däven dävet dävna
dävn·are
adjektiv
dä`ven
● unken och något fuktig om gammal luft inom­hus
däven källarluft
○ äv. om gammal dryck av­slagen och fadd
en däven pilsner
○ äv. om person trött
han kände sig av­spisad och däven
○ äv. bildligt
en däven stämning
belagt sedan ca 1520 (Peder Månssons Skrifter på svenska); fornsvenska dävin 'fuktig'; av ovisst urspr.