publicerad: 2021  
teknik tekniken tekniker
tekn·ik·en
substantiv
tekni´k
1 system av avancerade produktions- och utvinnings­metoder som i hög grad bygger på omvandling och ut­nyttjande av naturens energi­resurser och i mindre grad på fysisk mänsklig kraft
JFR teknologi
den moderna tekniken; vetenskap och teknik; teknikens triumfer; ett teknikens under
○ ibland med an­tydan om motsats­förhållande till det mänskliga el. naturliga
alternativ, små­skalig teknik; ett sam­hälle som sätter människan och inte tekniken i centrum
○ äv. som skol­ämne
hon fick högsta betyg i teknik
○ i sammansättn. äv. om viss verksamhetsgren
datateknik; rymdteknik
belagt sedan 1859; av grek. tekhnike´ med samma betydelse, till tekh´ne 'konst; hant­verk; skicklighet'
2 (ändamåls­enligt) praktiskt tillvägagångs­sätt vid ut­övandet av något; ofta om det erfarenhets­mässigt bästa tillvägagångs­sättet
JFR behandling 2
teknikträning; bollteknik; försäljningsteknik; körteknik; målarteknik; talteknik
en gammal beprövad teknik; hon åker skidor med bländande teknik; för att öppna låset krävs en speciell teknik
○ ibland med an­tydan om motsats­förhållande till djupare förståelse el. känsla
pianospel är inte bara en fråga om teknik
belagt sedan 1799