publicerad: 2021  
dioskur dioskuren dioskurer
dioskur·en
substantiv
diosku´r
● något hög­tidligt el. skämtsamt ofta plur. en­dera av två oskilj­aktiga kamrater
de båda dioskurerna Helan och Halvan
belagt sedan 1858; till grek. Dios´kouroi 'Zeus' söner' (Kastor och Pollux); Dios´ är genitiv av Zeus