publicerad: 2021  
timmer timret, plural timmer, bestämd plural timren
timr·et
substantiv
timm´er
● grovt, (nästan) obe­arbetat, runt trä­virke som består av långa (delar av) stammar för tillsågning el. direkt anv. som byggnads­material
timmeravverkning; timmerkoja; timmerstock; timmerstuga; drivtimmer; sågtimmer
hugga timmer; flotta timmer; en flotte av kraftigt timmer
○ äv. om trä­virke som bearbetats för att an­vändas till spant, stävar, balkar m.m. på träfartyg mest historiskt
○ äv. om grövre konstruktions­detalj på träfartyg mest historiskt
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska timber; gemensamt germanskt ord, ur en indoeur. ord­rot med bet. 'bygga'; jfr ur­sprung till fruntimmer