SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 fä fäet äv. fät, plural fän, bestämd plural fäna fä·et substantiv 1 vanligen i vissa uttryck husdjur som hålls för att de ger ekonomisk avkastning vanligen inte om hund el. katt JFR kreatur 1 fäbod folk och fä se folk belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska fä, äldre äv. 'egendom; rikedom'; gemensamt germanskt ord, motsvarande lat. pec´u, pec´us 'boskap'; jfr ursprung till pekoral, pekuniär 2 person med elakt sinnelag JFR 1kräk, usling fähund ditt fä – hur kan du behandla din egen bror så illa? belagt sedan 1737 SO Alfabetisk lista fåtalig adj. fåtalig (-talig) fåtalsvälde (fåtal) fåtölj subst. fåvitsk adj. fä subst. fäaktig adj. fäbless subst. fäbod subst. fäbod (bod) fäbod (fä) Till alla ordböcker
