publicerad: 2021  
förnimma förnam förnummit förnummen förnumna, presens förnimmer
verb
förnimm´a
● svagt upp­fatta med (något av) sinnena vanligen på obestämt sätt el. med känsel-, smak- el. luktsinnet
JFR 2känna 1, märka 3
någon förnimmer något/sats
någon förnimmer något
någon förnimmer sats
hon förnam doften av fint linne; han förnam en flyktig beröring
○ äv. mer abstrakt märka el. vagt förstå eller dylikt
folk började förnimma verkningarna av krisen
belagt sedan 1430–50 (Konung Alexander); fornsvenska fornima; efter lågtyska fornemen med samma betydelse, med an­slutning till fornsvenska nima 'ta, fatta'; jfr ur­sprung till förnuft, förnumstig, förnäm
förnimmaförnimmande, förnimmelse