publicerad: 2021  
flyga flög flugit flugen flugna, presens flyger
verb
fly`ga
1 förflytta sig i luften med hjälp av vingar om fågel, flyg­plan m.m.
SE 2flykt JFR sväva
flygare; flygfotografi; flygfärdig; flygolycka; flygplan; flygrädd
något flyger (någon/något) (någonstans)
något flyger (någon) (någonstans)
något flyger (något) (någonstans)
svalorna flyger snabbt; planet flög lågt
○ äv. färdas i flyg­plan
någon flyger
hon flög till Ume­å
○ äv. mer eller mindre bildligt
spjutet flög 90 meter; löv som flyger för vinden
○ äv. hållas uppe av vinden utan att förflytta sig
flygande fanor
flygande te­fat se tefat
belagt sedan 1100-talet (runristat bronsbleck, Högstena, Västergötland (Sveriges runinskrifter)); runform fliuhanda (presens particip), fornsvenska fliugha, flygha; gemensamt germanskt ord, trol. besläktat med lat. plu´ma 'fjäder'; jfr ur­sprung till flight, fluga, flygg, 2flykt!!, plym
2 ofta med partikel, sär­skiltav, i, på, upp, ur röra sig snabbt genom luften
JFR uppflog
något flyger av/ur (något)
något flyger av (något)
något flyger ur (något)
någon/något flyger (upp/ut) (någonstans)
någon flyger (upp) (någonstans)
någon flyger (ut) (någonstans)
något flyger (upp) (någonstans)
något flyger (ut) (någonstans)
hjulet flög av axeln; test­dockan flög ur bil­barnstolen vid simuleringen; han spurtar, han flyger fram!; hon flög upp ur sängen när väckar­klockan ringde; han fick ett slag på munnen och två tänder flög ut
○ äv. bildligt, spec. i ut­tryck för an­fall
någon flyger på någon
han blev aggressiv och flög på domaren
○ spec. äv. i ut­tryck för hastig tankeverksamhet, märkligt in­fall eller dylikt
något flyger i/ur någon
något flyger i någon
något flyger ur någon
"jäkla idiot", flög det ur honom; en massa konstiga tankar flög genom huvudet; vad flög det i honom?
flyga i luften se luft
i flygande fläng se fläng
belagt sedan 1100-talet runristat bronsbleck, Högstena, Västergötland (Sveriges runinskrifter)
flygaflygande, flygning