publicerad: 2021
hål
hålet, plural hål, bestämd plural hålen
hål·et
substantiv
1
avgränsad öppning tvärsigenom (en del av) ett föremål ofta oönskad, så att föremålet läcker, inte skyddar etc.
JFR
hålighet
fräthål; kulhål
ett hål (i/på något)
ett hål (i något)
ett hål (på något)
ett gapande hål; laga ett hål; täppa igen ett hål; det gick hål på strumpan; han stack hål på systerns ballong; de kom in genom ett hål i stängslet
○
ofta äv. om sådan öppning med viss funktion el. om naturlig öppning
han borrade hål i brädan; pimpelfiskarna fick borra hål i isen; det svarta hålet i vulkanen
○
äv. om öppning som inte når tvärsigenom, spec. om grop eller dylikt
femte hålet på golfbanan; de grävde ett hål i marken; tandläkaren hittade inga hål i hans tänder
○
äv. bildligt, särskilt i uttryck för att något undanröjs
sticka hål på gamla fördomar; peta hål på hans dumdryghet
finnas många hål att stoppa i
vardagligtfinnas stora ekonomiska behovbudgetöverskottet var mycket välkommet för det fanns många hål att stoppa i
svart hål
avgränsat område i rymden där gravitationskraften är så stark att ingenting (inte ens ljuset) kan lämna områdettermen "svart hål" myntades 1968 av John Wheeler
○ äv. bildligtbudgeten hade ett svart hål på närmare 50 miljarder
belagt sedan början av 1300-talet (Skåne-Lagen);
fornsvenska hul, hol, till hol 'ihålig'; gemensamt germanskt ord av omdiskuterat urspr.; jfr ursprung till
urholka
2
håla
råtthål
en diktator som lät misshandla sina motståndare i mörka hål
belagt sedan mitten av 1300-talet
Helsinge-Lagen