publicerad: 2021  
hulling hullingen hullingar
hull·ing·en
substantiv
hull`ing
● liten utåtböjd hake i spetsen av krok, pil eller harpun av­sedd att hindra spetsen från att glida ut när den väl trängt in
○ äv. om liknande, naturlig bildning på djur
fästingen har en massa hullingar på sin sugapparat
belagt sedan ca 1585; svenskt ord, trol. urspr. samman­satt av hull och en mot­svarighet till isl. angi 'tagg; gadd'