publicerad: 2021  
1hyra hyran hyror
hyr·an
substantiv
hy`ra
1 av­talad av­gift för ut­nyttjande av något som till­hör någon annan särsk. om periodisk av­gift för lägenhet men äv. all­männare (i fråga om större el. värde­fullare före­mål)
JFR boendekostnad, lån
hyresförhandling; hyreshöjning; grundhyra; lokalhyra; ockerhyra; planhyra
låg hyra; skälig hyra; hög hyra; obetald hyra; förfallen hyra
hyra (för något)
hyrorna stiger hela tiden; parkerings­plats in­går i hyran; de betalar 8 500 kronor i månaden i hyra; hyran för bilen är 595 kronor om dagen
○ äv. om handlingen att hyra något
hyra (av något)
hyra av en hus­vagn
belagt sedan 1481 (Stockholms Stads Tänkeböcker); fornsvenska hyra; av lågtyska hüre med samma betydelse
2 (av­tal om) tjänst som sjö­man
han tog hyra på en olje­tanker
belagt sedan 1481 Stockholms Stads Tänkeböcker
2hyra hyrde hyrt, presens hyr
verb
hy`ra
1 (av­tala om att) för kortare eller längre tid förfoga över och ut­nyttja (något) mot betalning med av­seende på lägenhet, lokal, större el. värde­fullare före­mål etc.
JFR låna 1
hyrbil; hyrcykel
någon hyr något (av någon)
hon hyr en etta i andra hand; en skylt med texten "rum att hyra"; de hyrde högtids­kläder till balen; han fick hyra en sommar­stuga av en kollega
belagt sedan 1519 (Stockholms stads skottebok 1516–1525); fornsvenska hyra; av lågtyska hüren med samma betydelse; jfr tyska heuern, engelska hire med samma betydelse; av okänt urspr.
2 an­ställa för tjänst på far­tyg
någon hyr någon
hyra en ny besättning
belagt sedan 1482 Stockholms Stads Tänkeböcker
hyrahyrande, hyrning, hyra
hyra in, hyra ut