publicerad: 2021  
1central centralen centraler
centr·al·en
substantiv
centra´l
● an­läggning eller lokal för specialiserad verksamhet särsk. (som själv­ständigt ord) om järnvägs­station på större ort
en central (för något)
centralen har fått en mysig restaurang; vi möts på centralen en kvart innan tåget går
○ äv. all­männare, sär­skilt i sammansättn.
barnavårdscentral; datacentral; inköpscentral; mödravårdscentral
centralen för turistfrämjande
○ spec. äv. an­läggning eller lokal var­ifrån ut­spridda verksamheter leds
eldledningscentral; ordergivningscentral
belagt sedan 1891; till 2central!!
2central centralt centrala
centr·al
adjektiv
centra´l
1 som befinner sig nära (geografisk) mitt­punkt
centralamerikansk; centralmakterna
de centrala delarna av Afrika
○ ibland med viss bi­betydelse av viktighet
JFR 2central 2
stadens centrala delar; det har sina för­delar att bo centralt (adverbial)
belagt sedan 1822; av lat. centra´lis 'som hör till centrum'; jfr ur­sprung till centrum
2 som ut­gör den del som något styrs eller förgrenar sig från spec. om del dit makt koncentrerats
centraldirigering
centrala stats­förvaltningen; centrala nerv­systemet
○ spec. äv. som verkar eller ut­går från ett bestämt ställe
centralantenn; centralvärme
central styrning av partiet
○ äv. bildligt mycket viktig ofta om det viktigaste elementet i en fram­ställning, ett skeende eller dylikt
NN spelade en central roll; de centrala gestalterna i boken är ...; vi närmar oss nu den centrala fråge­ställningen
belagt sedan 1842