SAOL     SO     SAOB     Alla tre  

SO

Svensk ordbok

publicerad: 2021  

kännetecken kännetecknet, plural känne­tecken, bestämd plural kännetecknen

känne|­teckn·et

substantiv

känn`etecken

● ut­märkande egenskap som fungerar som igenkännings­tecken

SYN. kännemärke JFR drag 4, ²karakteristika

ett kännetecken (för/på någon/något)

ett kännetecken (för någon)

ett kännetecken (för något)

ett kännetecken (på någon)

ett kännetecken (på något)

boxerns känne­tecken; attentatet hade al-Qaidas typiska känne­tecken

belagt sedan 1589

SO

Alfabetisk lista

  kännas verb
  kännas vid verb
  kännbar adj.
  kännedom subst.
  kännemärke subst.
  kännetecken subst.
  känneteckna verb
  känning subst.
  känsel subst.
  känselhår subst.
  känselhår (hår)

  Till   alla ordböcker