publicerad: 2021
1klippa
klippan klippor
klipp·an
substantiv
klipp`a 
●
hög, brant, bar berghäll
JFR
berg
klippavsats; klippblock; klippkust; granitklippa
en brant klippa; en utskjutande klippa
○
äv.
berggrund
de har pålat ända ner till klippan
belagt sedan 1400–25 (Heliga Birgittas uppenbarelser);
fornsvenska klippa; av lågtyska klippe el. nederländska klip 'klippa; rev; skär'
Och jag säger dig att du är Petrus, Klippan, och på den klippan skall jag bygga min kyrka.
Bibel 2000, Matteus 16:18 (Jesu ord till Simon Petrus, sedan denne kallat honom Messias)
2klippa
klippte klippt, presens klipper
verb
klipp`a
1
ibland med partikel, särskiltav, ner
dela (något) med sax genom att trycka saxens båda skärande delar mot föremålet i fråga
SE
klipp 1
klippa håret; klippa av tråden; klippa ner krukväxterna
○
spec. med avseende på bild, text eller dylikt
ibland med partikel, särskiltin, ut
klippa in en bild från sitt bildarkiv; hon satt och klippte ut bilder ur tidningen; regissören håller på med att klippa filmen
○
äv. med tanke på utförandet
den här saxen klipper dåligt
○
äv. med konstruktionsväxling
med sax avskilja håret eller ullen från
någon klipper någon
klippa fåren; frisören klippte honom på 20 minuter
○
äv. utvidgat i fråga om liknande rörelse, ofta upprepad
han var trött och satt och klippte med ögonen på mötet; hästen klippte med öronen
○
äv. bildligt om att avbryta kontakt eller dylikt
vanligen med partikelnav
hon klippte av alla förbindelser med sin exmake
○
äv. i mer el. mindre absolut användning
med partikelnav
avbryta
"Det är inget att tala om", klippte han av
klippa kuponger
se
kupong
vara klippt
inte längre finnas någon chansom hon inte får in sin ansökan idag är det klippt!
vara som klippt och skuren för något
se
vara
belagt sedan mitten av 1300-talet (Gotlands-Lagen);
fornsvenska klippa; nord. ord, trol. ljudhärmande
2
vardagligt
ta livet av
JFR
knäppa 3
klipp honom!
belagt sedan 1708
klippaklippande
