publicerad: 2021
klyva
klöv, kluvit äv. klyvt, kluven kluvna, presens klyver
verb
●
dela med kraftigt slag eller hugg med skarpt redskap
JFR
spalta 1
någon klyver något (i några)
klyva ett vedträ
○
äv. bildligt, spec.
bana sig väg genom
segelbåten klöv vågorna
○
spec. äv.
dela upp
klyva atomen; hans försök att klyva sig själv i en privat och en politisk del misslyckades
klyva näbb
se
näbb
klyvaklyvande, klyvning