SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 kuckel kucklet kuckl·et substantiv kuck´el ● vardagligt sysslande med något (otillbörligt) i smyg JFR fuffens, smussel kuckel (med någon/något) kuckel (med någon) kuckel (med något) han har något kuckel ihop med henne belagt sedan 1848; jfr fornsvenska kokel 'trolldom'; till kuckla SO Alfabetisk lista kubism (-ism) kubist subst. kubist (kubism) kubistisk adj. kubmanet (manet) kuckel subst. kuckeliku subst. kuckelura verb kuckla verb kucku subst. kudde subst. Till alla ordböcker
